Publicerad: 2006-07-04 00:00, senaste uppdaterad: 2010-03-03 11:03
Uppgifter 18 juni om att Nordkorea inom kort kan komma att avfyra en långdistansrobot med räckvidd att nå USA väckte starka reaktioner runt om i världen, och Nordkorea har varnats för allvarliga konsekvenser om provskjutningen genomförs. Från amerikanskt håll har man betecknat planerna som "allvarliga och provokativa", och den fråga som många ställt sig under en lång tid får nu ny luft under vingarna: Kommer USA att angripa Nordkorea i preventivt syfte?
I det dokument för USA:s nationella säkerhetsstrategi som lades fram i mars i år pekade man ut frågan om Nordkoreas kärnvapen som en allvarlig utmaning, och man underströk sin rätt att handla militärt i förebyggande syfte mot hot från massförstörelsevapen. Sedan dess har uttalanden av skilda slag kommit från regimen i Pyongyang; försvarsministern Kim Il-Chol varnade till och med för att man kan komma att genomföra en preventiv attack mot USA, snarare
än att vänta på att amerikanerna bestämmer sig för att attackera. I ljuset av det preventiva kriget mot Iraks påstådda massförstörelsevapen har spekulationer om ett möjligt anfall mot Nordkorea varit ständigt närvarande.
Men ett militärt svar på Nordkoreas påstådda kärnvapenprogram är mycket osannolikt. Man kan säga att två strategier står till buds för en stat som överväger ett preventivt krig: antingen förlitar man sig på sin militära överlägsenhet och krossar fienden, eller också väljer man att manövrera ut honom.I Irak användes en manöverstrategi för att snabbt vinna kriget (även om man ännu inte vunnit freden), och en sådan går ut på att utnyttja svagheterna i motståndarens krigsstrategi. Man paralyserar helt enkelt fienden genom att gå runt eller genom dennes försvarslinje och slå ut ledningssystemen. Tanken är att vinna en snabb och relativt enkel seger. Enkel, eftersom man slipper omfattande direkta konfrontationer och kan begränsa striderna till de manövrer som går ut på att ta sig igenom försvarslinjen eller runt flankerna. Och snabb, eftersom detta förhindrar att fienden tar till reträtt.
Men att välja en sådan "överraskningsstrategi" är snart sagt omöjligt i Nordkorea. Det går inte att snabbt rycka igenom de försvarslinjer som bevakar gränsen mot den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea. Den är bara 25 mil lång, och här finns en miljon man stationerade, med 6 500 stridsvagnar och 10 000 artilleripjäser. Som om detta inte vore nog finns också 70 procent av hela den nordkoreanska armén inom 10 mils avstånd därifrån. Ett ytterligare problem är geografin och den svåra terrängen. De norra delarna av landet domineras av berg, och tre floder blockerar större avancemang mot Pyongyang. Och eftersom den demilitariserade zonen bara medger ett fåtal anfallsvägar mot såväl norr som söder är det mycket svårt att överraska den nordkoreanska fronten.
Att gå runt flankerna är besvärligt, eftersom de skyddas av omgivande hav. Nordkoreas beredskap mot invasioner sjövägen, även då de täcks av flygvapnet, gör att en sådan manöver blir mycket farlig och hotas av minor, u-båtar, skeppsmissiler och kanske till och med massförstörelsevapen. Och även vid en sådan invasion skulle amerikanerna få problem att nå Pyongyang. Märkta av strider med den nordkoreanska och möjligen kinesiska marinen, skulle marinkåren mötas av vidsträckt tidvattenland längs västkusten. Ett anfall längs östkusten i närheten av Wonsan skulle tvinga trupperna att forcera såväl tidsödande bergsterräng som Nordkoreas tyngst beväpnade trupper.
Slutligen är det inte möjligt att välja ett kirurgiskt ingrepp från luften. Det vore förvisso enkelt att slå ut kärnkraftsanläggningarna. Men att lokalisera utvunnet plutonium, de eventuella kärnvapnen och den anläggning för anrikning av uran som Pyongyang tros ha köpt från Pakistan skulle antagligen visa sig betydligt svårare.
Det råder ingen tvekan om att USA kan vinna ett krig om Nordkoreas kärnvapen. Men en sådan seger vinns i så fall till ett högt pris, då strategin vore att utmatta motståndaren. Därigenom skulle båda sidor lida stora förluster. Sannolikt kan ett sådant scenario också visa sig mycket utdraget, eftersom inget hindrar de nordkoreanska trupperna från att fly slagfältet och omgruppera sitt försvar. Det vore också ett dyrt äventyr: beräkningar visar att det skulle kosta Washington uppemot hundra miljarder dollar, och upp till 100 000 soldaters liv - så länge inga massförstörelsevapen används.
Att USA skulle ge sig in i ett så dyrt, så politiskt svårsålt, och så utdraget krig i Nordkorea är inte bara osannolikt. Det är näst intill omöjligt. Preventiva krig är något stater ger sig in antingen i för att de befinner sig i ett oerhört pressat läge, eller för att de har överraskningsmomentet på sin sida och kan vinna en snabb och relativt billig seger. Det kan man inte i Nordkorea.Andreas Jarblad
Institutionen för euroasiatiska studier, Uppsala universitet
forskare vid det transatlantiska programmet för Sidenvägsstudier vid Johns Hopkins University i Washington och Uppsala universitet
UNT 4/7 2006