Under lång tid har vi fått höra hur illa det ligger till med åldringsvården i Sverige. Tidningar, radio och tv har matat oss med förskräckande reportage om hur gamla människor vanvårdas av giriga företag, likgiltig omsorgspersonal eller inkompetenta kommunala handläggare. Men den mediala bilden stämmer inte alls med vår egen erfarenhet.

I höstas skulle vår 87-åriga mamma flytta till Uppsala och vi hade lyckan att kunna köpa en bra bostadsrätt åt henne. På någon vecka hade vi valt hemtjänst och fått ordnat med trygghetslarm. Kommunens handläggare ordnade snabbt ett beslut om bidrag till ombyggnaden av badrummet och ansökan om färdtjänst godkändes på två dagar. Men flytten blev oerhört ansträngande för mamma, och efter bara en vecka i sitt nya hem ramlade hon.

På Akademiska sjukhuset gjordes då åtskilliga undersökningar, och mamma blev inlagd, först på en strokeavdelning (85 A) och sedan på en geriatrisk rehabiliteringsavdelning (30 A). Förutom att hon fick god omvårdnad i fyra veckor hjälptes en kurator, en sjukgymnast och en arbetsterapeut åt att aktivera mamma i den takt hon orkade med. Efter en vårdplanering, då kommunens mobila team deltog, flyttade mamma till Svartbäckgårdens korttidsboende. Även där var personalen fantastisk, och under drygt fyra veckor piggnade hon till.

När hon var redo att flytta hem till sin lägenhet fick hon genast beslut om all den hemtjänst hon behövde – tre gånger om dagen. Först fungerade inte hemtjänsten riktigt som det var planerat, men så fort Förenade Care fick veta detta tog samordnaren tag i situationen. Nu trivs mamma hemma och klarar sig fint. Kommunen, sjukhuset, rehabiliteringen och hemtjänsten – alla förtjänar verkligen ett gott betyg, inte minst för den goda samordningen. Personalen har varit kunnig, engagerad och omtänksam.
Är dessa goda erfarenheter verkligen ett enstaka undantag?

Medierna har ett viktigt uppdrag att granska kritiskt och att avslöja allvarliga brister i samhället. Men vad tror UNT, Sveriges television och andra medieföretag att den ständiga och ensidigt negativa kritiken gör med oss?
Hur påverkar den vår tilltro till det offentliga?
Hur påverkas alla de anställda som dag efter dag försöker göra sitt bästa i äldreomsorgen?
Och hur påverkas de äldres tro på att få en dräglig tillvaro när krafterna sviktar?
Jag har arbetat med ekonomisk redovisning i många år. Bland det viktigast som revisorerna granskar är att redovisningen ger en ”rättvisande bild” av verksamhetens resultat, tillgångar och skulder. När ska medierna börja ta ansvar, inte bara för att kritiskt rapportera om brister, utan också för att den helhetsbild som presenteras är rättvisande?

Sten Ström
Uppsala