FYRVERKERIER. Replik på Berit Person, Ann Katrin Nmanaka och Jasmine Andersson 5/1.
Dagen efter min insändare om hur jag ser på fyrverkerier och förbudsivrare ser jag att ämnet har ändrat form. I kommentarer till mitt inlägg om glädjen kring fyrverkerier har både Berit Persson och Jasmine Andersson tillfogat genusfrågan genom att påstå att det är männen som är problemet. Berit Persson föreslår att männen ska hålla sig nyktra så att de kan köra ut barnen i skogen med sina bilar så att de tillsammans där kan skjuta upp sina förbenade raketer.
Nnamaka skriver om slöseri och menar att det vore bättre att bli världsförälder. Egentligen borde hon fråga om det kanske går att både vara världsförälder och skjuta raketer.

Självklart behöver vi visa varandra respekt. Vi får låta det gemensamma styra vad som får göras och vad som inte får göras. Man kan ha åsikter om lämpligheten i fyrverkerier på nyårsaftnar, för det ryms i vår demokrati. Vi får tycka om det och vi får tycka illa om det.
Jag beklagar bara det som sker i kommentarerna på min insändare. Tre insändarskribenter ger sig till att koka ner fyrverkerifrågan till ett manligt problem och antyder att jag under raketuppskjutningen markerade allt ifrån att jag struntar i att barn svälter till att skogar och hus ska brinna upp. Så är det ju inte.

Det var som sagt en oerhört vacker nyårsafton med massor av brinnande bloss på himlen över Uppsala. En del människor valde att likt mig fira utan alkohol och med barnen men med raketer och andra valde att fira med ”ypperligt bubbel” tillsammans med vänner och partner. Och visst är det underbart att vi kan göra så. Vi är fria att fira som vi väljer inom lagens råmärken.

Per O Söderberg
Uppsala