Publicerad: 2012-02-18 08:01, senaste uppdaterad: 2012-02-20 14:02
Läs upp

Ett oroväckande steg mot diktatur

DEBATT. Nyligen portades metalbandet Avenir från gotländska musikfestivalen Rockskallen på grund av sångarens påstådda engagemang inom SD, skriver Nima Dervish.

En av arrangörerna skrev på Facebook: ”Med tanke på Richards politiska engagemang så kan ni inte få spela […]. Varken tidningen [Gotlands Allehanda] eller Roxy kan stå bakom [SD]. Sorry.”

Fast, vem kräver att arrangören ska stå bakom partiet som sångaren ryktas vara aktiv i? Vad sägs om att se människor som individer som var och en får stå för sina egna åsikter? Varför ska ett icke-politiskt band kollektivt bestraffas?

Avenirsångaren varken bekräftar eller dementerar sin partitillhörighet som han menar är irrelevant här. Det är ett principfast beslut.

Jag ogillar SD, men detta handlar inte om vad jag eller du gillar, utan principer som måste råda i ett fritt samhälle.

När politisk tillhörighet börjar diktera kulturutövarnas karriärer har vi tagit ett oroväckande steg mot att efterlikna diktaturer.

Vad är nästa steg? Jag ogillar KD. Kan jag som arrangör porta ett band vars sångare är KD:are? Ska vi ha festivaler med partipolitiskt styrt innehåll?

Brydde jag mig om musikers politiska åsikter hade skivsamlingen halverats. Rockskallen hade nog inte nobbat gitarrhjälten Ted Nugent, trots att han anser homosexualitet vara ”moraliskt fel”, har kallat Hillary Clinton ”worthless bitch” och menar att USA:s enda fel i Irak var att inte ”Nagasaki them”.

Nu påstår arrangören att beslutet berodde på en hotbild mot bandet vilket de saknade resurser för att hantera. Det skulle betyda att problemet snarare var att andra ogillade sångarens påstådda SD-koppling. Med en axelryckning godtas ”resursbrist” som legitim ursäkt för att hot tystar musiker.

Om säkerhet och resurser verkligen var en faktor borde arrangörerna ha informerat besökarna om läget och låtit dem avgöra själva, men då hade man förlorat intäkter vilket ej var ett alternativ; Pengar före musik och principer.

Rock har aldrig handlat om säkerhet, trygghet och ekonomi, utan mod, vilja, frihet, uppror och långfinger åt den som försöker tysta en. Det är därför ”fuck you, I won’t do what you tell me” är mer rock än ”vi är små och vågar inte ta risker”. En festival som inte förstår det bör lägga ner.

Av: Nima Dervish, författare, frilansjournalist och debattör

Kommentarer till artikeln
Imponerande
Det var sannerligen den bästa artikel jag läst på länge som så sakligt tar tag i denna häxjakt på obekväma åsikter.
Det måste vara tillåtet att vara "dum i huvudet" och samtidigt göra något konstruktivt som inte har med dessa åsikter att göra.
TNilsson, 21 feb 2012 kl 13:01
så glad!
Jag blev så glad av den här artikeln att jag blev tvungen att registrera ett konto för att kunna tala om det!

I många år så har jag försökt säga samma sak och nästan alla verkar tro att jag är helt dum i huvudet. Det här var det BÄSTA jag läst på flera år!

Vi måste diskutera de här frågorna mer än vi gör.
pel, 19 feb 2012 kl 23:20
Debatt: Seminarieparken
72018 TIPSA UNT | SMS/MMS
konstmuseidebatten
konstmuseidebatten
konstmuseidebatten
strindbergsåret
biblioteksdebatten
biblioteksdebatten
biblioteksdebatten
Åsikt Uppsala Debattsugen? Övrig debatt och insändare hittar du på Åsikt Uppsala.

Mest kommenterat på Kulturdebatt

 


 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »