Publicerad: 2012-01-04 10:00
I rapporten Ung Röst 2011 har Rädda Barnen samlat 25 000 enkätsvar från barn och unga i hela landet. Gymnasieflickor sticker ut som allra mest utsatta bland de 59 procent som finner skolan stressande och de 53 procent som är rädda att misslyckas.
Ola Mattsson, regionchef för Rädda Barnen i Region öst, understryker hur viktigt det är att ta dessa siffror på allvar. Vad som ligger bakom måste kartläggas bättre, menar han.
- Nu när vi vet om det här måste en närmare utredning göras. Vi måste få klarhet i varför unga är stressade och vad som kan göras åt det. En viss nivå av stress är ju ofarlig och kan vara positiv, men här verkar det bli för mycket.
Malin Linnesköld och Jenny Wiklund är kuratorer på var sitt gymnasium. De bekräftar att många mår dåligt.
Malin Linnesköld på Fyrisskolan säger att det är vanligt att ungdomar kommer till henne för att prata om prestationsångest.
- Ibland är det föräldrar eller lärare som stressar sina ungdomar, men ofta är det eleven själv som ställer för höga krav på sin prestation, säger hon.
- Jag brukar prata om att ha rimliga mål. Det är klart att man ofta vill ha ett högre betyg än godkänt, men man kan inte alltid ligga på topp i allt. Det är viktigt att kunna prioritera.
Vad kan man som anhörig göra för stressade unga?
- Som förälder kan man bidra med fritidsaktiviteter, ett liv utanför skolan. Det blir ändå ingen kvalitet på studierna om man inte pausar.
Även till Jenny Wiklund på Rosendalsgymnasiet är det vanligt att ungdomar kommer för att prata om betygspress.
- Stress föder stress, säger hon och syftar på att många av skolans elever är högpresterande. Jag försöker förmedla att gymnasiebetygen inte är den enda chansen att komma dit man vill – det finns flera möjliga vägar.
Föräldrarna kan också spela en viktig roll, menar Jenny Wiklund.
- De kan hjälpa till mycket praktiskt. Till exempel kan de vara med och göra upp scheman för läsningen och därmed hjälpa till att förebygga stress. Detta kan även vara ett bra sätt att komma närmare sina tonåringar och få en inblick i deras liv.
Hjälp hemifrån eller från en kurator kan alltså lindra situationen för den enskilde eleven. Men ansvaret att göra någonting åt situationen i stort ligger inte på ungdomarna eller på deras föräldrar. Ola Mattson från Rädda Barnen är tydlig med vem som måste agera.
- Det ansvaret ligger framför allt på kommunpolitiker, men även på till exempel rektorer.
Av: Sara Borsiin leva@unt.se