Publicerad: 2011-12-22 09:01, senaste uppdaterad: 2011-12-23 11:12
Ett sjuttiotal förväntansfulla provsmakare står i kö för att få gå till bords. Borden framför dem är dukade med hundratals dricksglas och medan funktionärerna fyller glasen med innehåll frigörs en brödig doft i lokalen. En man i kön frågar en funktionär om det inte är dags att gå och sätta sig snart. Scenariot påminner om en tysk ölhall som precis ska till att öppna. Men där slutar liknelsen. För i kväll är det svensk julöl som serveras och den “tyska” ölhallen är den irländska puben O'Connors i Uppsala.
Det är ölföreningen Gambrinus som för tjugoandra året i rad arrangerar julölprovarkväll. Ett slags inofficiellt SM där Sveriges godaste julöl ska utses. Föreningens ordförande Sören Clavebring har varit med på varje julölsprovning sedan slutet av 1980-talet.
– Jag kan nästan garantera att ingen annan förening har fått ihop så här många öl, säger han och syftar på kvällens 32 ölsorter. Allt som allt serverar vi 2 500 glas öl till 70 gäster i kväll. Det är rekord för oss.
Majoriteten av ölsorterna finns på Systembolaget, men drygt en tredjedel har de hämtat från mer eller mindre kända mikrobryggerier i Sverige.
För Sören Clavebring har julölen en självklar plats på julbordet. Faktum är att den mörka ölen har varit en tradition för oss svenskar i över tusen år. Redan på vikingatiden bryggde man ett speciellt öl till det så kallade midvinterblotet, som man drack på årets mörkaste dag för att locka tillbaka solen.
– Här i Skandinavien är julölen mörkare. Det är för att man rostar malten på en högre temperatur. Utpekande för ölen är att den också är något sötare för att den ska passa till både julmat och julgodis, säger Sören Clavebring
Ölen är färdigupphälld och gästerna får äntligen inta sina platser vid borden. Framför sig har de 32 glas med öl, i skiftande mörka färger, som först ska avsmakas i ett blindtest och därefter rangordnas. Den öl med högst totalpoäng utses sedan till kvällens vinnare. Sören Clavebring hälsar alla välkomna och genast börjar gästerna granska glasens innehåll; doft, smak och färg.
Vid ett bord försöker några att lista ut namnet på ölen. “Nitton kändes igen. Väldigt kryddig!”, säger en man och tar en klunk till för att vara säker. “Inget fel på smaken, men den är jäkligt klen” fortsätter han och bordsgrannen nickar instämmande. Enligt Sören Clavebring skiljer sig ölprovning från vinprovning på så sätt att det inte finns några egentliga regler för hur ölen ska avsmakas.
– Alla får göra som de vill. Jag själv rör om glaset och luktar för att få fram smaktonerna. Sedan tar man en rejäl klunk för att smaken ska frigöras i gommen.
Vad är då utmärkande för en riktigt god julöl?
– Svårt att säga. Men jag tycker att den ska ha en lite högre alkoholhalt, runt sex procent, för att ge balans åt ölen. Är det för lite tar malt, humlen och sötman över, säger Sören Clavebring.
Ett par bord bort från Sören verkar en man ha fått kvällens första aha-upplevelse. Med ölglaset i handen reser han sig upp och utbrister stolt.
– Tjära, tjära. Det smakar tjära!
NÅGRA UTLÅTANDEN FRÅN KVÄLLENS ÖLPROVARE
Lars Österberg om Eriksberg julöl
- Mastig och mörk med viss liten sötma i sig. Helt okej, men ingen favorit.
Staffan Helmersson om 7 Oppigårds winter ale
- Nötig doft med inslag av humle. Välbalanserad och välgjord smak. Påminner inte om en julöl utan mer som en ale eller lager.
Inger Gustafsson om Wisby julbrygd
- Luktar inte så mycket, men smakar mer. Svår att beskriva men smakar mycket och länge.
Kenneth Gustafsson om Mysingen Midvinterbrygd
- Inslag av stjärnanis, torkad apelsin och andra julkryddor. Smakar likadant. Doftar nog bättre än vad den smakar.
Jonas Hessel om Sitting Bulldog vinter IPA
- Luktar kattpiss, eller som citrus. Är inte så stark tror jag.
Maria Hultqvist om Pripps julöl
- Smakar inte så mycket. Lite söt kanske. Helt okej.