Publicerad: 2000-11-13 13:41, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
Nya Subaru Impreza WRX fick häromveckan omdömet civiliserad rallybil.
Vad ska man då kalla Mitsubishis kopia av rallyföraren Tommi Mäkinens världsmästarbil? För civiliserad är den knappast, snarare en klassisk sportvagn och det trots att den inte har så många delar gemensamma med den riktiga tävlingsbilen.
Den är ett par hundra hästar klenare än originalet, väger ett par hundra kilogram mer och skulle bli frånåkt redan på första raksträckan, men ändå är det här en bil som verkligen är gjord för att busa med.
Riktig elak ibland Den kan till och med bli riktigt elak i vissa lägen eftersom både drivsystem och elektronik anpassats för en mera aggressiv körstil. Medan normala stabiliseringssystem motverkar sladd så hjälper Mitsubishis AYC (active yaw control) snarare till att överstyra bilen genom kurvorna. Vid en första jämförelse med tyska ESP kan det tyckas som om Mitsubishi prioriterat snabbhet före säkerhet i böjarna, men det japanska systemet jobbar så konsekvent att det åtminstone för den drivne föraren kan upplevas som säkrare.
Systemet noterar skillnaden i drivkraft mellan vänster och höger bakhjul och mekaniken finns inbyggt i ett större slutväxelhus. Systemet innehåller också sensorer som mäter G-kraftens longitud och latitud, rattutslag, gaspådrag med mera.
SportvagnMäkinens riktiga tävlingsbil ha en sexstegad sekventiell växellåda och ett fyrhjulsdrivningssystem som han själv kan kontrollera från förarplatsen, medan kopian har en konventionell femväxlad låda och en permanent fyrhjulsdrivning. Interiören i Mäkinens bil är i princip bara rena plåtytor och en mäktig rörkonstruktion och han har, som nämnts, tillgång till mycket mera motorkraft.
Ändå känns Evolution VI som en riktig sportvagn. I klassisk mening. Snabb i reaktionerna, lite brutal, bullrig, stötig och okomfortabel, och den ställer krav på sin förare för att komma till sin rätt. 280 hästkrafter räcker mer än väl och 0-100 går alltså på knappa fem sekunder.
Förskräcklig teipFörarplatsen är inte lika primitiv som Mäkinens, men ter sig ändå rätt spartansk och billig. Bakom ratten har man verkligen ingen känsla av att man sitter i en bil med en prislapp på 400.000 kronor. Bulan fram på huven och den väldiga vingen som fyller hela backspegeln skvallrar förstås om att det är något extra, liksom texten "T Makinen Edition" på Recaro-stolarnas ryggstöd. Utsidan är ännu tydligare. Efter bara en dag kände jag mig mer än tillräckligt uttittad. Det går att få bilen levererad utan all förskräcklig tejp och även utan den ställbara vingen bak - till och med i diskretare färger.
Det finns bara 2.500 exemplar av den här modellen i hela världen. Av dem har den svenske importören lyckats roffa åt sig 150 stycken. Och alla är inte sålda ännu.