Publicerad: 2008-03-12 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-07 11:04
Aldrig tidigare har jag suttit på en Honda Goldwing. I stället har jag fnyst föraktfullt åt den biffiga motorcykeln och tyckt att den liknar en bil på två hjul.
Men nu står den framför mig. Silverglänsande och mäktig med en toppbox på 61 liter, rymliga sidoväskor och ett skyddande kåparrangemang. Den genomskinliga vindavvisaren ska gå att höja en decimeter men krånglar och sitter fast. Inte ens verkstadspersonalen hos generalagenten i Kungsbacka får bukt med den.
När jag får en lektion i vad alla knappar är till för börjar jag nästan skratta. En Goldwing är så fullproppad med elektronik att förarmiljön mest liknar instrumentbrädan på ett rymdskepp. Det sitter knappar, rattar och reglage mest överallt och när jag snabbräknar får jag dem till nästan 60 stycken. På min egen båge finns sammanlagt fem. Men medan den senare är spartanskt utrustad har Hondas touringskepp försetts med godsaker som stereo, gps och automatisk farthållare, eluppvärmd sadel, värmehandtag och elektronisk justering av fjädringen. Det finns till och med en anordning som blåser varmluft på förarens fötter. Så är det här också en motorcykel för rejäla långresor och semesteräventyr.
Därför är också komforten någonting alldeles extra. Den skålformade dynan med det tillhörande svankstödet är hur bekväm som helst samtidigt som passageraren sitter som en kung och lättjefullt kan luta sig mot ett ryggstöd modell gigantiskt. Körställningen är naturligt avslappnad och det känns omedelbart att man inte kommer att tröttna i första taget.
När jag fäller in sidostödet blir jag häpen över hur lätt den stora maskinen känns. Med alla vätskor i systemen väger den trots allt lite drygt 400 kilo. Men tyngdpunkten är låg och bygget tämligen enkelt att manövrera i låga hastigheter, delvis tack vare en backväxel. Den enda gången som Hondans vikt gör sig påmind är när fotografen Christer klättrar upp på passagerarplatsen och får hela bygget att kraftigt luta till.
Jag rullar ut i trafiken och låter den starka boxersexan sätta fart. Den kan leverera ett vridmoment på hela 167 newtonmeter vilket gör att föraren sällan behöver använda växelspaken. Acceleration är rapp så det räcker och till min förvåning trivs touringlokomotivet även i ganska skarpa kurvor. Jag som trodde att maskinen skulle vara både klumpig och tråkig att köra, att den inte skulle bjuda på någon riktig mc-känsla. Så fel man kan ha.
Förutom effektiva kombibromsar med abs-funktion är motorcykeln utrustad med en ny typ av säkerhetsanordning. Årets modell av Goldwing är nämligen världens första motorcykel med krockkudde, ett utvecklingsarbete som tagit 15 långa år. På varje gaffelben sitter två krocksensorer och under en panel framför sadeln sitter själva kudden som vid en kollision blåses upp på sex hundradels sekund. Enligt omfattande tester gör kudden stor nytta och kan vara skillnaden mellan liv och död.
En Honda GL 1800 A2 Goldwing är ingenting för smidig stadskörning eller blixtsnabba sportturer på krokiga vägar. Man kan inte få allt i samma paket. Men nöjesturer och komfortabla långresor klarar den av med glans och det finns ingen annan landsvägsmaskin som är lika välutrustad.
Så kostar den också 265 000 kronor vilket dock minskar till 240 000 om man väljer modellen utan airbag och gps. Hur som helst är det här en mc som ger mycket för pengarna.
Även om den samtidigt kan kännas väl präktig och förnuftig.