Publicerad: 2008-04-23 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-07 11:04
Det är bara att vänja sig. För vart färden än går stirrar folk på det underliga fordonet, de pekar och skrattar och ser ut som om de aldrig har sett något liknande. Vilket de förmodligen inte heller har. En skoter med två framhjul hör inte direkt till vanligheterna.
Men väl på förarplats känns Piaggio MP3 inte alls som en främmande fågel. Liksom en vanlig storskoter är den utrustad med tydliga instrument, rejäla fotplattor och en mjuk rymlig sadel. Den har inga pedaler utan en steglös automatlåda och dubbla handbromsar. För att maskinen ska kunna gå igång måste ett av handtagen på traditionellt skotervis hållas inne i startögonblicket.
Snart rullar jag iväg över asfalten medan den lilla motorn på 250 kubik knattrar diskret. Det svarta ekipaget känns betryggande stadigt men när trafikrytmen ökar kan jag inte släppa tanken på de två framhjulen. Hur kommer de att uppföra sig i skarpa kurvor? Finns det risk för att välta?
En stund senare är oron som bortblåst. Trehjulingen uppför sig förtroendeingivande även om hjulparet ger upphov till en något anonym bilkänsla när vägen svänger. Man får helt enkelt lita på konstruktionen och sina egna ögon. Med ett traditionellt framhjul kan underlagets ojämnheter kännas av på ett mycket tydligare vis vilket underlättar exempelvis spårval.
Men det hela fungerar ändå förvånansvärt bra. Tack vare den sinnrika fjädringsmekanismen lutar hjulparet i kurvorna vilket innebär att maskinen kan läggas ned som vilken skoter som helst. En lustig finess är att stötdämparna kan låsas på elektronisk väg. Ett lätt tryck på en knapp på styret gör att föraren inte behöver sätta ned fötterna vid till exempel ett rödljus. Väldigt praktiskt vid stadskörning. När det är dags att dra iväg igen är det bara att ge gas för att koppla bort funktionen. Det fungerade fint på plan mark men kändes opålitligt i sidolutningar då bågen inte riktigt höll balansen.
I övrigt är maskinen både lättkörd och bekväm även om en lång förares knän är i vägen för styrutslaget i skarpa kurvor. Trots de små tolvtumshjulen tar den sig förvånansvärt mjukt över vägens alla ojämnheter och bjuder på en lugn och stadig resa. En färd där föraren dessutom kan få med sig en hel del prylar. Bagageutrymmet är väl tilltaget och genom bakluckan kan skrymmande föremål skjutas in under den öppningsbara sadeln. Smart.
Men varför har Piaggio egentligen byggt en trehjuling? På företaget talar man om den förbättrade balansen och en ökad säkerhet då väggreppet lär vara 20 procent större än med ett enda framhjul. Förmodligen inte så dumt på regnvåt kullersten i sydeuropeiska småstäder. Samtidigt siktar den italienska fabriken på att nå en ny kategori köpare eftersom maskinen, liksom många fyrhjulingar, får framföras med vanligt b-körkort.
Trots att MP3:an är bra mycket smidigare än en sådan är den ändå i tyngsta laget. Åtminstone för den lilla motorn som inte räcker till för att effektivt sätta fart på de cirka 230 fulltankade kilona. Visserligen bjuder den på en hyfsad acceleration upp till drygt 70 km/h men har därefter inte mycket att ge.
Emellertid är en version på 400 kubik på gång vilket låter vettigt. I alla fall om priset blir det rätta. I 250-utförande kostar MP3:an 70 000 kronor vilket är en hel del. För samma pris får man en skoter med betydligt större motor, en rejäl fyrhjuling eller en rapp och körglad motorcykel.