Publicerad: 2011-01-30 11:56, senaste uppdaterad: 2011-08-16 15:08
”Drop in-klasser, alla nivåer” stod det på den lilla broschyren som lockade oss till en kolonialbungalow, övervuxen av tropisk grönska, i utkanten av staden.
Klockan halv sex en monsunfuktig sommarmorgon står vi där, och det har ännu inte hunnit bli hett inne i yogasalen. Vi försöker hänga med så gott det går, efter några års yoga på hobbynivå hemma i Sverige. En späd fransyska visar prov på oanade krafter när hon går upp i en snygg brygga. Ögonblicket därpå hoppar yogagurun Sheshandri upp på hennes höfter, och står där upprätt bra länge. Inget i fransyskans ansikte skvallrar om att det är tungt.
Vi ser oss häpet omkring och inser att vi är omgivna av akrobater. De viker ihop sina kroppar i krångliga knutar för att i nästa ögonblick sträcka ut dem på sätt som borde trotsa alla naturlagar. Förnedringen är lika stor som lättnaden när vi, två tredjedelar in i passet, plockas av banan.
– Nu får ni ligga i savasana (viloposition) resten av tiden, viskar vår lärare.
Vi börjar misstänka att vi kanske kommit en liten, liten aning fel. Men lyckligtvis är Mysore fullt av yogaskolor. Nästa morgon gör vi ett nytt försök, och nu går det bättre. Vi kommer till Mystic School, tas emot av Shashi som hittade till yogan via karate, och nu driver denna skola ihop med sin kompis konstnären Akhil. Det är han som står för den mystiska touchen (säkert bra för affärerna), där han skrider omkring i fotsid kaftan och midjelångt skägg. Shashi är däremot med angelägen om att avdramatisera yogan.
– Vi vill göra det enkelt, eftersom vi tycker att vissa här i Mysore krånglar till det för mycket. De ger eleverna massor av förhållningsorder och förbjuder dem att ta lektioner i någon annan sorts yoga eller för någon annan lärare, säger Sashi.
Hos Akhil och Shashi kan man få lektioner i både hatha- och asthtangayoga, meditation och tai chi. Det finns lätt yoga, som hela familjen kan gå på tillsammans, och mer avancerade lektioner för dem som vill ha det.
– Vi vill att både kroppen och själen ska må bra av yoga. Ibland tycker jag det blir för mycket elitism. Det får inte handla om att försöka vara bäst i klassen.
Det låter betryggande, så vi slår till och bokar in några lektioner. Snart står vi i den ljusa yogasalen tillsammans med Alex från England som är cirkusartist, Lalita från Bombay som är gravid samt hennes kompis Mira som aldrig testat yoga förr. Vår lärare lyckas instruera oss alla samtidigt, så att samtliga i den lilla gruppen känner att vi lär oss lite mer för varje dag. Rörelser som framstod som omöjliga under de första dagarna, går lätt som en plätt efter en vecka. Mysore ligger i delstaten Karnataka i Södra Indien, och är en välbekant ort för alla som tränar ashtangayoga. Här skapades denna fysiskt tunga yogavariant av Guruji Pattabhi Jois, megastjärna bland världens yogautövare. Fram till sin död, vid 93 års ålder förra året, så fortsatte han att undervisa, inte bara i Indien utan även på turnéer runt om i världen.
Vill man besöka den yogashala han startade, så får man förbinda sig att stanna minst en hel månad. Här ligger lektionerna på hög nivå och det krävs att man anmäler sig långt i förväg. Men Mysore är inte enbart yoga utan också en av södra Indiens intressantaste städer, lagom liten för att upptäcka till fots, men lagom stor för att bjuda på en hel del överraskningar, till exempel på Devaraja marknaden. Den ligger mitt i staden och här säljs blommor, frukt och grönsaker, hushållsföremål, kläder och psykedeliska affischer som föreställer indiska gudar. Det doftar underbart av jasmingirlangerna, som träs upp på tråd för hand, och som används för att hänga på gudabilder i templen, eller i stället för parfym, inflätade i håret. Mysore fortsatte vara ett eget maharajadöme under den tid som britterna härskade i Indien, fram till 1947. Den sista maharajan var så populär att han strax efteråt blev folkvald politiker.
Maharajafamiljen bor fortfarande i en liten del av palatset i Mysore, som är stadens främsta sevärdhet och till största delen öppet för allmänheten. I slutet av 1800-talet brann ett äldre palats ner. Det nuvarande stod färdigt 1912 och i dess praktfulla och rikt dekorerade salar blandas sydindisk och europeisk stil. Om söndagskvällarna, mellan klockan 19 och 20, lyses exteriören upp av 97 000 lampor, och då minglar både turister och Mysorebor i området kring palatset. Nästa sevärdhetsmåste är bergstoppen Chamundi, som ligger strax utanför staden. Är man from hindu klättrar man de 1 000 trappstegen, förbi statyn som föreställer den heliga tjuren Nandi, som guden Shiva rider på, hela vägen till templet på toppen. Är man mer lat än from, åker man rickshaw.
Mysore har cirka 700 000 invånare, men känns ändå som en ganska liten och mycket indisk stad. Den sägs ha stått modell för den fiktiva småstaden Malgadi, som en av Indiens mest populära författare, R K Narayan berättat om i flera romaner. Längtar man efter storstadspuls är det bara ett par timmars tågresa till Bangalore, Indiens datacenter och snabbast växande storstad.
.
Av: Anna-Lena STålnacke/Respress