Den första kyrkogårdsvandringen i Sigtuna ägde rum 1996, en jättesuccé med 30 deltagare, enligt Fred Blomberg. I år är cirka 10 personer på plats, alla är seniorer.
- Det är inte första gången som jag följer med på en av Fred Blombergs vandringar. Han leder olika vandringar med olika teman. Vi är mycket goda vänner, säger deltagaren Mikael Klefbäck, före detta kyrkoherde, som nyligen blev en licensierad Sigtunaguide.
- Jag har bott här i 50 år och vet om att många kulturpersonligheter är begravda här, men har inte hunnit titta efter. Det är intressant att få lära sig någonting om sin hembygd, säger Birgitta Ström, en annan deltagare. 

Många kommer punktligt och är ivriga, så Fred Blomberg börjar.
- Välkommen till kyrkogårdsvandringen. I år är det Strindbergs år, så jag ska börja med att berätta om kopplingen mellan Strindberg och Sigtuna, säger Fred Blomberg.

Han leder gruppen från Mariakyrkan mot kyrkoruinen, där i närheten står en hög gravsten. Namnen Smirnoff och Strindberg i förgyllda bokstäver lyser mot den mörka stenen.
"Karin Smirnoff, född Strindberg, 1880-1973." Vid den gravstenen ligger Karin, August Strindbergs äldsta dotter med skådespelaren Siri von Essen, begravd. Hon som sägs vara dramatikerns älsklingsdotter, men som inte såg på pappan med samma värme.
Karin Smirnoff utbildade sig till lärare men hade författarambitioner. Hon skrev romaner, noveller och dramatik. Hon blev dock refuserad av Dramaten i Stockholm.
- Hon hade, precis som sin far, idéer som är långt före sin tid, förklarar Fred Blomberg till kyrkogårdsvandrarna.
Fred Blomberg berättar att Karin Smirnoff redan på 1920-talet skrev om homosexualitet. Skådespelet Ödesmärkt  gestaltar homosexuell åtrå.
Jag personligen undrar om Karin Smirnoff skrev detta med tanke på att hennes pappa anklagade hennes mor Siri von Essen, för att ha ett lesbiskt förhållande.
- Skådespelet var refuserat. Det var först 1999 som den uppfördes i samband med Strindbergfestivalen i Stockholm, säger Fred Blomberg.

Sigtuna blev en speciell plats för Karin Strindberg Smirnoff. Det var i en sommarstuga på Aludden i Sigtuna som hon, hennes två syskon och mor spenderade sommaren under föräldrarnas skilsmässa 1891.
- Och vad gjorde hon då, unga Karin vars far är dramatiker och mor som är skådespelare? Jo, hon satt ihop skådespeleri, tablåer, på Aluddens vind, med henne som regissör och andra barn som aktörer, säger Fred Blomberg.
Sen var det dags för familjen att flytta till Helsingfors, där mamman Siri von Essen kom ifrån. Men Karin skulle komma tillbaka 27 år senare till Sigtuna - som flykting.

Året var 1918. Karin Smirnoff var 38 år gammal. Tillsammans med sina barn flydde hon med sista båten från Petrograd i Ryssland, där familjen bodde, till Stockholm och vidare till Sigtuna.
Det var orostider. Inbördeskrig bröt ut i Ryssland. Striden var mellan röda och vita - den bolsjevikiska Röda armén, som allierade sig med vänsterorienterade grupper, och den rojalistiska Vita armén.
Karin Smirnoff hamnade där genom sitt äktenskap med en bolsjevik.
Hon var gift med Vladimir Smirnoff, professor som senare blev sovjetisk revolutionär. Han var en framstående smugglare av både revolutionärer och revolutionära skrifter.
För att återförenas med frun och barnen vandrade Vladimir Smirnoff till fots ner genom Baltikum och lyckades få ett fartyg som tog honom till Sverige.
- Han kom till Sverige utmattad av strapatser, mager, svältfödd, men hade återförenats med sin familj, säger Fred Blomberg.
Familjen levde som flyktingar i ett år. Hjälp kom från två Sigtunafamiljer: Tingvall och Sandberg.
- Senare fick Vladimir Smirnoff ett jättebra jobb som chef för den sovjetiska propagandabyrån Tass i Stockholm, säger Fred Blomberg.

- Karin kom ofta tillbaka till Sigtuna för att besöka sina välgörare, särskilt på 1950-70-talen. Hon kände tillhörighet och trygghet här. Och i denna kyrkogård har hon låtit sig begravas, med sin man, och de fick en fin och ståtlig gravsten, säger Fred Blomberg.
Han fortsätter mot andra gravar, följd av historiesugna lyssnare. För dessa kyrkogårdsvandrare finns det bara en kväll om året då det finns gott om tid för att prata om det förflutna.