Från början ville Maria Svedstig från Knivsta bli kärnfysiker. Hon ville till Schweiz och forska vid Cernlaboratoriet, som är världens största partikelfysiklaboratorium. Men hon kom på andra tankar.

Vi träffas i hennes arbetsrum på SMHI på fjärde våningen ute på Arlanda. Halva tiden arbetar hon med marknadsföring och med fackliga uppgifter och den andra halvan ägnar hon åt väderprognoser.
- Meteorologin är en del av fysiken som är väldigt spännande. Molnen växer, det faller regn, det blåser, det är fysik som man kan se, den är så greppvänlig, säger hon, samtidigt som hon plockar osynliga bollar i luften med händerna för att åskådliggöra sitt resonemang.

Från hennes fönster syns himlen och en del av flygplattan. En stor byggnad i plåt skymmer en stor del av utsikten. En kontrast mot vyerna hon såg för bara några veckor sedan. Då låg isen tjock och dimman tätnade från den ena minuten till den andra.
- Det var en fantastisk resa. Jag och en till meteorolog var med på resan, dels för att göra väderprognoser dels för att vara flygledare ombord för helikopterförarna och för styrmännen på Oden för att de skulle hitta den lättaste vägen genom ismassorna.

Vardagslivet ombord på båten bestod av cirka 75 timmars arbete i veckan, resten gick åt till måltider, träning och sömn. 96 trappsteg från observationsplatsen på däck ner till mässen tog också sin tid och kraft. Kollegan tog det tidigare morgonpasset som började vid fyra på morgonen. Maria Svedestig, som är en mer utpräglad kvällsmänniska, tog det senare passet.
- Det var soligt dygnet runt så jag upplevde aldrig att jag jobbade på natten. Vi behövde aldrig ha lampor tända, säger hon entusiastiskt.

I SMHI:s lokaler på Arlanda syns datorer uppradade framför stora fönsterrutor. På skärmarna skymtar färgglada väderkartor och satellitbilder i sällskap med olika diagram. Där har meteorologerna tillgång till väderobservationer som görs
överallt ute i landet vid väderstationer och andra prognoshjälpmedel via datorerna. Där resan till Arktis tog sin början vid Svalbard på ungefär 79:e breddgraden, slutade också internet att fungera.
- I Arktis finns ingen tillgång till några prognoshjälpmedel. Man kan inte göra så mycket mer än att titta ut och se att det kanske tjocknar där borta, eller se hur vindfälten färdas, vi fick bara acceptera det, säger Maria Svedestig.

Men hon skulle inte tveka att åka ut igen. Synen av isbjörnen som kom gående över isen bredvid isbrytaren glömmer hon aldrig.
- Det är så pass annorlunda, så exotiskt och chansen att se en isbjörn väger tung. Det är utvecklande, man lär sig mycket om sig själv, hur man fungerar i sådan miljö. Men det är klart, det var tråkigt att missa OS, det finns ingen tv så långt norrut, säger Maria Svedestig.