En del av oss är pensionerade och en del av oss arbetar. Andra är småbarnsmammor. Vi vill kunna träffas i en lokal när vi vill och hoppas att kommunen är positivt inställd till detta.

Vi klarar oss med bara cirka 500 kvadratmeter nära centrum. Vi är många, många, kvinnor som vill träffas för att prata och dricka kaffe, sy och sticka, virka och brodera samt ha plats för våra vävstolar.
Vi vill också slippa att betala hyra. Den bör kommunen stå för därför att vi är skattebetalare. Vi är många lågavlönade kvinnor och pensionärer med liten pension som bor här, vi har inte råd att betala hyra för en kvinnolokal.

Kanske kan kommunen ge oss en bit mark centralt och sen vi kan söka EU-bidrag till att bygga en kvinnolokal för ändamålet. Vi kan också söka bidrag från kommunen för att utrusta lokalen med olika aktivitetsmaskiner.
Där kan vi sedan ha stick- och virkkurser och ge råd om vilka färger som passar bäst. Vi kan också ge råd till våra medsystrar hur de kan göra i olika situationer.

På dagarna kan småbarnsmammor ta del av kvinnolokalen som sin träffpunkt. Där kan de unga mammorna hjälpa varandra och ha sällskap av varandra. Det stimulerar integrationen. De som föredrar att ägna sej åt sömnad och stickning på dagtid kan då sitta för sej själva i lugn och ro i den fina lokalen.
Vi är politiskt och religiöst obundna och skall ej ägna oss åt kontroversiella kvinnosaksfrågor. I så fall utgår inga bidrag till oss.

Vi kvinnor har ej plats hemma för våra aktiviteter och ej heller för våra vänner, speciellt vintertid. Vi har ej plats att umgås med varandra, att utöva våra hobbys.
Det finns ej heller plats hemma för våra vänner att ta av sig sina vinterstövlar och hänga upp sina tjocka ytterkläder. Ingen har en tillräckligt stor lägenhet för att ta emot alla sina vänner.
Vi är så många kvinnor i kommunen, flera tusen, som vill umgås på dagar och kvällar, en del kommer från andra länder, så en kvinnolokal behövs.

Ann Kjellström