För många år sedan, när jag läste på gymnasiet, köpte jag en enorm flaska schampo till ett mycket lågt pris. Det året läste vi organisk kemi, bland annat om olika kemiska föreningars användning och eventuella giftighet. Formaldehyd var en kemikalie som uppmärksammades särskilt och mitt schampofynd förvandlades till aska när jag läste på innehållsförteckningen: formaldehyd. Då fanns inte miljöstationer för farligt avfall, så hela flaskan åkte i soporna oöppnad.

Häromåret stod jag vid köttdisken och hörde en man bredvid mig resonerade högt: ”...köttfärs som köttfärs...” och tog ett paket billigt importerat nötfärs. Samma vecka briserade nyhetsbomben: i jakten på att sänka priset på foder hade man, just i det ursprungslandet, blandat i giftiga oljor. Köttfärs är tydligen inte alltid som köttfärs. Och bilder som visar hur både svenska och danska grisar kan ha det, sitter idag fortfarande fastetsade på min näthinna.

Tyvärr gäller missförhållanden i produktionsleden inte endast djur; den nyss utkomna filmen Bananas visar hur människor fortsätter att fara illa, allt för att kunna leverera den billigaste möjliga bananen.

Naturligtvis kan jag omöjligt kontrollera allt som hänt innan en produkt står på hyllan. Men, och det är ett stort men, vi har redskap som hjälper oss att välja produkter som är skonsamma för miljön samt garanterar djurskydd och mänskliga rättigheter. Jag tänker på Bra-miljö-valmärkt (Naturskyddsföreningens symbol, falken), KRAVmärkt och Rättvisemärkt. Produkter med dessa märken speglar andra aspekter än den ständiga jakten på lägsta pris, aspekter jag anser mig vara värd. Är inte också du det?

Elwood Overholt
Naturskyddsföreningen i Sigtunabygden

Kommentera artikeln »

Läs tidigare kommentar »