Publicerad: 2012-04-17 06:00, senaste uppdaterad: 2012-06-14 10:06
Staffan Lindberg har bland annat skrivit Jag skulle ha bytt till lågenergilampa i hallen - En koldioxidbantares bekännelser. Dessutom följde han No Impact Mans fotspår, det vill säga provade No impact mans experiment.
Jag såg filmen häromkvällen. Direkt efter att ha sett den läste jag klart boken 100 sätt att rädda världen av Johan Tell. Och dagen därpå var jag på biblioteket för att låna mer miljöböcker med konkreta exempel på vad jag som individ kan göra för en mer hållbar framtid. Det var effekten som No Impact Man hade på mig.
Filmen, som är regisserad av Laura Gabbert och Justin Schein, handlar om hur en medelklassfamilj i New York kämpar för att under ett år försöka reducera sitt miljöfotavtryck. Det är ett bokprojekt av mannen i familjen, Colin Beavan.
Familjen Beavan köper lokalt och ekologiskt när det gäller mat och de köper så lite som möjligt när det gäller allt annat. De slutar äta på restauranger och avstår från att åka bil, flygplan och även hiss. De har sin egen kompost som förutom maskarna även lockar in flugor till deras kök. De tvättar kläder genom att trampa på dem – som när man trampar på vindruvor för att göra vin – i badkaret. De tillverkar sina egna naturbaserade rengöringsmedel. Och under sex månader lever de utan el i sitt hem.
Det är en radikal livsstilsförändring, särskilt för frun, som är van vid ett bekvämt liv.
Ärligt talat, jag tror inte att jag skulle klara det som familjen Beavan gjorde. Men jag vill gärna prova några idéer. Av dem fick jag en stark känsla av att sluta prata miljö och i stället börja agera.
Fast om jag får vara petig, så vill jag bara säga att filmtiteln borde ha varit No Impact Family, för det handlar ju om en hel familjs uppoffring för en grönare livsstil.
Ett av många sätt att agera är att skriva tips eller insändare till tidningen, enligt journalisten Johan Tell i boken 100 sätt att rädda världen. Han har skrivit många miljöböcker och dessutom en rolig bok från 2011, Trista Sevärdheter, där han nämner Sigtunas runstenar som icke-sevärdhet.
Själv lär jag mig och blir inspirerad av dokumentärfilmer:
Sigtunastiftelsens filmseminarium med fokus på miljöfrågor har funnits i två år, tack vore ett samarbete med Omställningsgruppen och Naturskyddsföreningen i Sigtuna kommun. De visar två miljöfilmer per termin. Passa på, det är gratis. Dessutom ingår diskussioner. Om man inte har lust och tid för diskussioner så är det helt okej att smyga iväg.
Massor med bra dokumentärfilmer finns fritt tillgängliga på nätet: www.topdocumentaryfilms.com. Enligt Anders Claesson från Sigtunastiftelsen har filmerna på denna hemsida fri visningsrätt på grund av att de vill sprida filmerna till så många som möjligt.
Bland filmerna jag varmt kan rekommendera: An Inconvenient Truth – om den globala uppvärmningen - av USA:s före detta vicepresident Al Gore, The Cove som är så spännande att det är nästan som att se Mission Impossible, fast det handlar om delfiners öde i Taiji, Japan och A Crude Awakening: The Oil Crash, som hjälpte mig hänga med den aktuella debatten om Lundin oil .
Vill du rekommendera fler miljöfilmer och lättlästa miljöböcker så skriv gärna till Sigtunabygdens kulturredaktion - så kan vi kanske fylla en spalt med film- och boktips. Sprid gärna kunskapen!