Publicerad: 2012-06-26 11:12, senaste uppdaterad: 2012-06-26 11:06
Odensala. Det var Jens Gustavsson, som bor i närheten av kyrkan, som gjorde fyndet.
- Jag gick förbi och hajade till över en sten. Tack vare ljuset och att stenen var blöt såg jag runorna, säger han.
När seden att resa runstenar var slut på 1100-talet föll många i glömska. Vissa stenar föll omkull. Andra återanvändes under de efterföljande århundradena som byggnadsmaterial i kyrkor, murar som vägbankar.
”Spektakulär text”
Den nya runstenen låg i muren och är ett fragment, det vill säga en bit från en större sten som antagligen slagits sönder för att användas som byggmaterial.
Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet undersökte stenen i torsdags.
- Det är ett fantastiskt fynd. Runristaren är Åsmund Kåresson som var verksam i mitten av 1000-talet. Den sparsmakade runslingan är inte komplett. Men den del av texten som finns kvar är spektakulär, säger Magnus Källström.
Det enda kompletta ord som finns bevarat är moder. En s-runa före ordet gör att Magnus Källström tolkar innebörden som guds moder, det vill säga Jungfru Maria. Många runstenar är ristade efter en förbestämd mall. Upplägget i runstenarnas text är därför ofta förutsägbart.
Typiskt för många runstenar är till exempel att de avslutas med en kristen bön, som gud hjälpe hans ande eller liknande.
- Här kommer bönen ”guds moder” mitt i texten. Men det här är en tidig tolkning, säger han.
Någons mamma
Det kan även vara så att moder syftar på någons mamma. S-runan är i så fall ändelsen i ett personnamn.
Magnus Källström tror att den nya runstenen är en så kallad parsten till den runsten som står intill en forntida vägsträckning på åkern några hundra meter söder om kyrka.
- Det är en vikingatida vägsträckning som är registrerad som fornlämning, säger Magnus Källström.