14.49 Rättegången fortsätter imorgon klockan nio. Även då är Sigtunabygden.se på plats för att rapportera direkt från rättegången.

14.44 Med det är den första rättegångsdagen avklarad.

14.43 Mammans advokat Eva Möller tar över förhöret. Hon uppfattade mamman som likgiltig till deras arbete, säger polisen. Mamman frågade aldrig vad som hände, ifall det skulle komma fler poliser. "Hon var aldrig hysteriskt ledsen, utan stirrade ut i tomma intet snarare".

14.41 "Det kändes som att hon tänkte efter lite innan hon svarade på mina frågor", säger polisen.

14.37 När polisen kom in till grannens lägenhet var mamman väldigt ledsen. "Jag förstår ganska snart att det är något som har hänt". Mamman lugnar ner sig ganska ordentligt när de går ut till polisbilen, säger polisen. När de kommer till bryggan är mamman ganska samlad, säger polisen. "Väldigt, väldigt samlad upplevde jag henne som när jag pratade med henne i polisbilen".

14.32 Polisen berättar att hon ställer ganska hårda frågor till mamman och frågar om hon hade skadat barnen. Till en början upplevde polisen mamman som chockad. Men tiden i polisbilen är hon väldigt samlad och lugn, säger polisen.

14.30 Polisen håller ett förhör med mamman i polisbilen. "Hon lägger inte till eller förändrar ingenting. Ingen gång under hela förhöret läger hon till något själv, hon svarar bara på mina frågor.

14. 29 Polisen säger att mamman hela tiden berättar samma historia om hur barnen hade försvunnit spårlöst. Pappan möter upp och hjälper till att leta efter barnen.

14.28 Hon berättar att hon precis hade börjat den kvällen, när de får larmet från pappan. Hon åker till Sigtuna och möter mamman hos hennes granne. Mamman säger då att barnen har drunknat. Polisen och hennes kollega åker tillsammans med mamman till bryggan vid Munkholmen. Mamman berättar för polisen att barnen tycker om att leka vid en plastbåt där.

14.22 Nu kallas åklagarens andra vittne, den polis som var en av de första poliserna på plats den kvällen.

14.19 Åklagaren avslutar sitt förhör, mammans advokat har inga frågor.

14.17 Efter att gråten hade tystnat satt kvinnan kvar och läste. Senare på kvällen gick hon ut med hunden. Hon såg då inget ovanligt, säger hon.

14.15 Kvinnan tror att hon hörde gråten i någon minut. "Det var en mycket ledsen röst, han ville verkligen inte vara där. Han var hjärtskärande ledsen".

14.11 Kvinna berättar att hon hade satt sig utomhus för att läsa den kvällen, vid Munkholmen. Plötsligt hörde hon ett barn som grät. Det lät som att barnet var litet. Hon tänkte att det var ett litet barn som hade följt med sin pappa ner dit för att titta på båtarna, men var mörkrädd. Hon säger att gråten lät förtvivlad. Rösten är väldigt ledsen, säger hon. "Det var en stillsam men jätteledsen gråt". Sedan helt plötsligt slutar gråten.

14.07 Åklagaren börjar med att ställa frågor. Åklagaren har kallat vittnet med anledning av hennes iakttagelser kvällen den 18 september. Vittnet börjar med att säga att det i efterhand var en så otäck händelse att hon har gjort det bästa för att förtränga det.

14.04 Då startar rättegången igen. Det första vittnet avlägger nu ed.

13:41 Då avslutas förhöret med pappan. Rätten tar nu en paus till klockan två. När förhandlingarna upptas igen ska en person som hörde barnskrik från bryggan den aktuella kvällen vittna.

13.39 Advokat Eva Möller frågar hur ofta pappan brukade träffa sin son. Han säger att han gjorde det på födelsedagar och på jular. Han uppger också att han då och då har hjälpt mamman med praktiska saker.

13.38 Mammans advokat Eva Möller förhör nu pappan. Hon undrar hur pappan reagerade när han fick se mammans lägenhet efter att pojkarna hade försvunnit ."Jag trodde att jag hade gått fel", säger han. Han uppger att det brukar vara väldigt städat, och att det var så sist han var där i mars.

13.34 Pappans advokat undrar vad Elias tyckte om vatten. Pappan berättar att Elias inte kunde simma, men älskade vatten. Han tror inte heller att Tevin kunde simma eller att mamman kan det.

13.32 Pappans advokat frågar om begravningen. Pappan gråter. Advokaten undrar vem som bar pojkarnas kista. Pappan säger att det var han och hans söner.

13.31 Pappan säger att han har svårt att förstå vad som har hänt. Hans advokat undrar hur han har klarat av vardagen nu. Pappan säger att han har förstående arbetsgivare och arbetskamrater, och att han har fått stöd från släkt och vänner. Pappan uppger att han har blivit sjuk till följd av stress.

13.27 Pappans advokat: "När förstod du vad som hade hänt, att Elias var borta?" Pappan: "Jag fick höra det på radion dagen efter". Advokaten: "Går det att beskriva hur det kändes?" Pappan: "Tomt".

13.25 Pappan förhörs av sin advokat. Pappan säger att han träffade sin son, den yngasta pojken Elias, på högtider. Enligt pappan träffade han Elias sista gången vid hans födelsedag i mars. Pappans advokat undrar vad som hände när mamman ringde honom den 18 september. Pappan säger att hon var så skärrad att det inte gick att prata med henne, hon sa att något hemskt hade hänt pojkarna. Pappan lade på och ringde polisen, säger han.

13.20 Förhöret med mamman avslutas nu. Nu ska rättegängen istället handla om pappans skadeståndskrav. Han vill ha 50 000 kronor i skadestånd av mamman, något hon och hennes advokat motsätter sig med hänvisning till att pappan inte stod sin son nära.

13.17 Åklagaren ifrågasätter mammans vittnesmål om att barnen inte skulle ha förstått vad som var på väg att hända på bryggan. I ett tidigare förhör har mamman uppgett att hon trodde att en av pojkarna hade förstått att hon drog i dem vid den första bryggan. Åklagaren: Tror du inte att han förstod? Mamman: Jag vet inte faktiskt.

13.14 Åklagaren undrar varför hon inte bad om hjälp från sin närmsta väninna. Mamman svarar att hon i efterhand inte vet varför hon inte gjorde det.

13.06 Åklagaren tar vid med kompletterande frågor. Hon berättar att polisen har gått igenom mammans e-post. Där framgår att mamman har sökt om lån, som avslogs dagarna innan pojkarna dog. Åklagaren undrade varför mamman sökte om lån: "Försökte du fortfarande reda upp din ekonomin vid det tilltället?" Mamman svarar ja på den frågan.

13.02 Nu startar rättegången igen. Advokaten Eva Möller fortsätter sitt förhör med mamman.

11.59 Nu tar rätten paus för lunch. Förhandlingarna fortsätter klockan ett.

11.58 Advokaten frågar mamman hur hon mådde under våren och sommaren. Inte bra alls, svarar mamman, och berättar att hon var trött hela tiden.

11.56 Mamman berättade att hon sa upp sig från jobbet under våren. Dels för att de inte kunde ge henne ledigt under tillräckligt lång tid när hon skulle till Kenya. Och dels för att de krävde att hon skulle börja jobba tidigt, vilket hon inte kunde eftersom barnens skola inte hade öppet så tidigt på morgonen. När hon kom tillbaka från Kenya försökte hon få tillbaka sitt jobb.

11.48 Advokaten frågar mamman om hennes resa till Kenya under våren. Enligt mamman lånade hon ut pengar till sin familj. Enligt mamman blev hon sedan utkastad från sin familj, som hon hade kommit dit för att hjälpa.

11.40 Advokaten frågar mamman om hon tror att pojkarna förstod vad som skulle hända på bryggan. Mamman tror inte det, säger hon. Mamman säger att pojkarna självmant följde efter henne ut på den andra bryggan. Hon sa till dem att de skulle kolla på vattnet. "Jag var så deprimerad, jag såg bara den här utvägen", säger mamman.

11.37 Förhandlingarna upptas igen. Advokat Eva Möller förhör mamman.

11.17 Rätten tar en paus.

11.13 Mamman, som är klädd i en röd tröja, gråter under hela vittnesmålet. Hon döljer ansiktet under sin hand, som är täckt i ett bandage.

11.09 Åklagaren återkommer till kvällen den 18 september. Hon frågar om barnen gjorde motstånd. Mamman svarar att de inte gjorde det. Åklagaren frågar mamman hur länge hon stod kvar på bryggan efter att hon hade knuffat i dem. Mamman svarar 10-15 minuter. Hon berättar att hon grät på bryggan. Åklagaren frågar om hon försökte ta upp barnen. Mamman skakar på huvudet.

11.07 Åklagaren frågar mamman om hon bad om hjälp från socialtjänsten. Mamman berättar att hon ringde till dem och att de skickade en blankett för att hon skulle kunna ansöka om försörjningsstöd.

11.05 Hennes kontaktnät i Sverige har inte varit bra, säger mamman. Hon har inte bett någon om hjälp, hon trodde inte att någon älskade henne och skulle hjälpa henne.

11.03 - Jag var jättechockad och förvirrad, jag ville inte tro att det hade hänt, säger mamman apropå att hon från början inte erkände.

11.00 Åklagaren frågade när mamman bestämde sig för att ta livet av sig själv och barnen. Mamman svarar en vecka innan. Himlen var en bättre plats än jorden, säger mamman. Hon säger att bråket med sin familj bidrog till att hon inte orkade längre.

10.56 Mamman berättar att hon gick med sina söner till den annan bryggan. Elias skrek jättemycket efter att mamman hade knuffat i barnen, berättar mamman.

10.53 Åklagaren tar vid och ber mamman berätta om kvällen den 18 september. Mamman säger att hon inte vet hur hon ska leva med det här. Åklagare Ellen Aule ber mamman berätta hur det gick till vid den första bryggan. Mamman säger att vattnet inte var så djupt som hon trodde. Därför drog hon upp sönerna.

10.49 Mamman säger att hon är jätteledsen och ångrar sina handlingar. Hon bryter ihop och gråter.

10.48 Nu ska mamman vittna.

10.46 Advokaten berättar att mammans avsikt var att ta livet av både sig själv och barnen, innan hon avslutar sin sakframställning.

10.45 Advokaten berättar att mamman isolerade sig under sommaren, och att hon även isolerade barnen.

10.43 Advokaten berättar om mammans resa till Kenya, som inte blev som hon hade hoppats. Hon hade blivit ovän med sin familj  under den månad som hon var där. Efter resan förändrades mamman. Advokaten redgör för att hon har kallat två vänner till mamman, som ska vittna om detta.

10.40 Mammans advokat berättar att hon har kallat mammans tidigare arbetsgivare till förhör. Advokatet berättar att mamman hade ensam vårdnad för barnen. Hon berättar att mamman i början av 2011 började ändra sitt beteende, att hon gjorde sig ovän med sina vänner. Från att tidigare varit skötsam med sin ekonomi började hon ta lån och betedde sig, vad andra uppfattade som, oansvarigt med sina pengar.

10.34 Mammans advokat Eva Möller gör nu sin sakframställning.

10.33 Enligt åklagaren har mamman berättat att hon varit under stark ekonomisk press det senaste halvåret innan pojkarnas död. Åklagaren redgör för mammans ekonomiska situation. Enligt åklagaren stämmer det inte att elen i mammans lägenhet hade varit avstängd, uppgifter som tidigare stod i medier.

10.29 Åklagaren redogör nu för resultatet av obduktionen. Resultatet tyder på att barnen dog till följd av drunkning. Inga spår av alkohol eller narkotika hittades i barnens kroppar.

10.20 Åklagaren redogör för den tekniska bevisning som finns. Polisen gjorde en undersökning av platsen vid bryggan. Enligt polisens tekniker fanns inga spår av strid vid bryggan, och inga skador på pojkarnas kroppar.

10.16 Åklagaren redgör för hur mamman erkände under ett polisförhör. Hon visar en skiss som mamman ritade under förhöret. Skissen föreställer bryggan och barnens placering på bryggan.

10.14 Pappan sitter bredvid åklagare Ellen Aule och sitt målsägandebiträde Arvid Danielsson. Mamman sitter mittemot dem, bredvid sin advokat Eva Möller.

10.09 Åklagaren håller sin sakframställan. Åklagaren berättar hur pappan till Elias larmade polisen vid 10-tiden på kvällen den 18 september, efter att mamman hade ringt honom och berättat att något hade hänt barnen. Hon säger att ett stort sökpådrag inleddes och visar bilder på bryggorna.  

10.05 Rättegången har nu inletts. Åklagaren yrkar att mamman ska dömas för mord på sina söner. Mamman erkänner mord.

9.44 Flera journalister har nu samlats utanför salen där rättegången ska hållas.

9.41 Klockan tio väntas rättegången starta. Idag kommer åklagare Ellen Aule och mammans advokat Eva Möller att göra sina sakframställningar. Åklagaren har dessutom kallat vittnen, en person som hörde barnskrik från bryggan och en av de första poliserna på plats. De väntas vittna under eftermiddagen.