– Inför varje val säger ni politiker att ni ska satsa på skola, vård och omsorg – men efter valet visar det sig att det är där det ska sparas! säger damen, som själv har arbetat i vården.
Hon får en välvillig men luddig kommentar.
– Min prioritet i sjukvården är att man ska satsa på dem som har de största behoven: gamla, mindre barn, för tidigt födda barn, säger Stig Nyman.

För att illustrera hur svårt ”tillräckligt med personal” kan vara, berättar han om ett äldreboende i sin hemkommun Vallentuna. Där finns ganska avancerad tillgång på vård, upp till sjuksköterskenivå, och veckovisa ronder med läkare.
– De kan sägas vara väl bemannade. Men skulle en av de boende få en stroke och blir mycket vårdbehövande, förändras läget. Det går inte att öka personalen genast – och personalen är vården, säger Stig Nyman med eftertryck.

Mer konkret är han på damens fråga om alliansen vill privatisera Danderyd.
– Det är inte önskvärt att sälja hela sjukhus, däremot kanske delar, svarar Stig Nyman som själv var med och sålde S:t Görans sjukhus i Stockholm 1999, vilket han tycker har utfallit bra.
– Allmänägda sjukhus kan samverka med privata vårdföretag, till exempel samarbetar ett sådant företag med Södersjukhuset om hjärtflimmerbehandling. Ett annat tänkbart område är hjälp för överviktiga.

Sedan början av 2000 är en av hans hjärtefrågor patientsäkerhet.
– Var tolfte patient tillförs skada, utöver sin sjukdom. Den så kallade sjukhussjukan har man lyckats nedbringa, numera består faran oftare i bakterier som man har med sig in. Att läkemedlen inte fungerar på grund av antibiotika-resistens hänger delvis ihop med att vi reser mer numera, säger Stig Nyman.

För övrigt är han optimistisk om utvecklingen inom vård och medicin.
– 1991 när jag började i landstinget låg man inne tre till fem dagar för en gråstarrsoperation. Nu opereras tre patienter i timmen, oberoende av ålder, och är det inga komplikationer kan de gå hem när bedövningen släppt!

Ett engagerat och folkligt landstingsråd, är intrycket av Stig Nyman. Men att Sigtuna under hela tio år, som en av en handfull försökskommuner, hade ansvaret för primärvården 1992–2002, har han inget riktigt minne av. Han verkar tro att det bara gällde en enstaka vårdcentral. Inte heller att kommunen fick ha hemsjukvården kvar, vilket möjliggjorde att Sigtunamodellen kunde fortsätta till 2009.
Det märks att en kommun på knappt 40 000 invånare inte alltid väger så tungt i Sveriges största landsting med drygt två miljoner invånare.

Kommentera artikeln »

Läs tidigare kommentar »