Jag blir så trött av att höra alla fina ord om hur bra det är i skolan och hur väl det fungerar från politiker, gå ut i skolorna och titta själva, er bild är miltals i från den verklighet jag ser.

Vi har barn som är otrygga i sin roll på skolan, otrygga från hemmet, otrygga på grund av mobbning eller annat från såväl skolpersonal som andra elever, ja ni läste rätt det finns skolpersonal som utför rena trakasse-
rier mot eleverna.

Vi har lärare som sliter så det för en utomstående gör ont, de gör allt som står i deras makt och lite till för att det ska fungera.
De tar från egen lön för att uppmuntra barnen till att skapa arbetsro i klassrummen, de bönar och ber om hjälp men skolledningen meddelar att "det finns inga pengar, vi har inte råd."
Skolan ska satsa säger man, alla elever ska ha en individuell utvecklingsplan, till exempel. Kanon- bra, men för att kunna genomföra detta behöver läraren mer resurser i form av fler lärare/vuxna som kan ta över undervisningen när ordinarie lärare sitter med utvecklingsplanen.

Om vi tittar på gymnasiet så verkar det vara hur mycket håltimmar som helst, elever börjar klockan 10 på dagarna och slutar 12 sedan egna studier, hur utbildade blir dessa elever på en arbetsmarknad när de slutar på gymnasiet?
Lärarlösa lektioner är det ett skämt eller, alla vi har varit unga och jag kan återigen bara reflektera till mig själv, hur motiverade blir barnen då det inte finns någon att fråga?

Vi måste ge lärarna de resurser som de behöver för att lyckas i sitt arbete, skapa arbetsro i skolan måste vara prioriterat.
Det är denna generation som ska sköta oss när vi blir gamla och knackiga. Ska vi då inte satsa på dem så mycket vi kan?
Våra elever kommer en dag att vara föräldrar, lärare, målare eller politiker vi måste ge dem en chans att lyckas, vi får ingen andra chans.

Peter Fors